Torben Mideksa får Erik Kempe priset 2019

Vinnarartikeln “Conservation Contracts and Political Regimes” publicerad i Review of Economic Studies visar att det är bättre att en givare samarbetar med en central regering när stater är starka och avskogning är ekonomiskt motiverade, men med lokala jurisdiktioner om huvudproblemet istället är illegal avskogning. Enligt Erik Kempe juryn kan därmed de befintliga REDD-avtalen (Reducing emissions from deforestation and forest degradation) förbättras avsevärt tack vare den här forskningen.

-Artikeln visar hur vi får helt andra slutsatser och rekommendationer beroende på om avskogning drivs av olaglig avverkning snarare än distriktets strävan efter vinst. Till exempel, om distrikten vill ha mest intäkter, kommer de att hugga mer än vad staten skulle göra, eftersom de inte tar hänsyn till att mer skörd ger lägre priser också för angränsande distrikt. Med olaglig avverkning är det motsatt: Då kommer distrikten att skydda mer än centrala myndigheter skulle göra, eftersom ett distrikt inte tar hänsyn till att ökat skydd av dem leder till mer tryck och olaglig avverkning av grannarna. Detta kan förklara att decentralisering ledde till mer avskogning i Indonesien och mindre i Himalaya och är viktig kunskap i arbetet för att skydda skog, säger Torben Mideksa.

Juryns motivering: Tropisk avskogning är en viktig bidragsgivare till utsläpp av växthusgaser - förutom att det i sig är ett tragiskt miljöproblem. Bilaterala konserveringsavtal (REDD +) har ännu inte bevisat att de fungerar; förhandlare av Parisavtalet har ännu inte kommit fram till hur man ska bevara kredit, och beslutsfattare har fortfarande en begränsad förståelse för avskogning och hur problemet kan lösas. Det faktum att decentraliseringen har minskat bevarande av avskogningen i Indonesien, medan det hade en motsatt, positiv effekt i Himalaya, har varit en gåta.

Hur interagerar de olika orsakerna till avskogning med de lokala politiska institutionerna? Hur ska REDD + -avtalen redogöra för dessa interaktioner för att lyckas förbättra bevarande? Vi måste svara på båda frågorna för att lyckas med REDD + bevarandeinsats.

Bård Harstad (Universitetet i Oslo) och Torben Mideksa (Uppsala universitet) har tillhandahållit en enhetlig ram som erkänner distriktets ekonomiska motiv för att möjliggöra avskogning samt kostnaderna för övervakning och skydd av bevarande områden. Om de ekonomiska motiven är starka och skyddspriset lågt, vilket är rimligt för starka politiska regimer, minskar centraliseringen avskogning: Anledningen är att centralregeringen kommer att begränsa avverkningen för att få högre priser på virket eller jordbruksprodukterna. Om skyddskostnaderna istället är stora, vilket är rimligt för svagare stater, är huvudproblemet olaglig avverkning. Eftersom striktare verkställighet i en region höjer olaglig avverkning i stater i närregioner blir övervakningen bättre och avskogningen lägre om distrikten snarare än centrala regeringar skyddar skogen.

Dessa mekanismer kan förklara varför decentraliseringen ökade avskogningen i Indonesien, där staten är stark men minskade avskogningen i Himalaya, där både det robusta landskapet och svaga institutioner bidrar till högre verkställighetskostnader.

Denna insikt är avgörande för hur världen kan minska avskogningen. Till exempel är det bättre att en givare  samarbetar med en central regering när stater är starka och avskogning är ekonomiskt motiverade, men med lokala jurisdiktioner om huvudproblemet istället är illegal avskogning. Sammanfattningsvis kan de befintliga REDD + -avtalen i alla storlekar förbättras avsevärt enligt denna forskning.

Utifrån denna insikt har ny forskning av författarna också visat att REDD + -avtal kan motivera institutionell förändring i mottagarländerna. Anledningen är att decentraliserad förvaltning kräver större överföringar när staterna är starka (och avskogning hanteras) men lägre överföringar under olaglig avverkning. Större överföringar framkallar denna institutionella förändring, men en biverkning är att även avskogningen ökar. I själva verket kan sådan institutionell förändring minska (och eventuellt vända) den positiva, direkta effekten av REDD +.